Utveckling av Renbruksplan för fyra samebyar i Sverige

 

Renskötselområdet, som utgör ca 40 % av Sveriges yta, samutnyttjas av många markanvändande aktörer däribland rennäring och skogsbruk. Dessa näringar påverkar varandra på olika sätt. Negativ påverkan mellan näringarna förutsätter en ömsesidig anpassning av respektive verksamhet till den andra näringens krav. Skogsbruket har under lång tid för dokumentation, analys och planering nyttjat instrumentet skogsbruksplan. Skogsbruksplanen är både en tillståndsbeskrivning och ett åtgärdsförslag, utgående från ett långsiktigt hushållningsperspektiv.

Något motsvarande instrument för renskötseln har inte funnits. De markanvändningsredovisningar som tagits fram beskriver visserligen hur samebyarna i grova drag nyttjar markerna inom samebyn, men ger ytterst översiktlig eller ingen information om tillgången och förekomst av bete, störning från annan markanvändning, skogens ålder etc. Från samebyarna har efterfrågats ett arbetsverktyg som bättre tillgodoser en renbetesförvaltning för den aktive renägaren. En dialog har först med samebyarna om att framställa Renbruksplaner för respektive sameby.

Med en Renbruksplan skapas förutsättningar för att bättre planera för en bärkraftig renskötsel som effektivt nyttjar betesmarkerna och är bättre anpassad till andra markanvändare och den omgivande miljön. Utifrån specifik kartering av för rennäringen viktiga områden med stöd från satellitbilder ger Renbruksplanen information om existerande vegetations- och betestyper, skogliga variabler samt identifierade strategiska platser. Det är sannolikt så att det först med kunskap och tillgång till fjärranalys och modern GIS-teknik som Renbruksplaner är möjliga att praktiskt förverkliga. Renbruksplanen är avsett att vara ett dynamiskt dataverktyg för i första hand samebyar/vintergrupper (sita) och enskilda rennäringsföretagare på samma sätt som skogsbruksplanen är ett verktyg för den enskilde skogsägaren. Verktyget skall utformas så att sameby/renskötare skall kunna nyttja det oavsett geografisk hemvist inom renskötselområdet.

Det nu föreliggande projektet i fyra samebyar, Tåssåsen, Vilhelmina södra, Östra Kikkejaure och Sirges tillämpar ett användarstyrt arbetssätt, där resultatet i stor utsträckning är beroende av respektive samebys arbetsinsatser. Syftet med projektet är att med hjälp av fjärranalys, genom kartläggning, vegetationsklassning, samt fältinventering:

•     Förbättra underlaget för operativ renskötsel
•     Förbättra underlaget för samrådsdiskussioner med andra markanvändare (främst    
       skogsbruket)
•     Kombinera informationen med andra markanvändares databaser

Arbetssättet med Renbruksplanerna skiljer sig från traditionell ”renbetesinventering” genom att man utgår från de renskötande samernas kunskap om tillgängliga betesområden. Med satellitbild som bakgrund tas information fram på den lokala nivån (sita-grupper) och därefter skalas den framtagna informationen upp till att omfatta hela samebyn. Detta ger ett noggrannare resultat avseende rennäringens förutsättningar. Planeringen kompletteras också med angivelse av väsentliga områden av olika karaktär som samebyarna beskriver samt påverkansgrad av andra faktorer. Det ger samebyarna en överblick som tidigare varit svår att få. Som hjälpmedel för detta används ett skräddarsytt GIS-baserat system (RenGIS).

Indelning och beskrivning av samebyn i operativa renskötselytor, den s.k. beteslandsindelningen, baserad på lokalkännedom och fjärranalysteknik är en mycket central del i framtagandet av Renbruksplan. Syftet med indelningen är följande:

•     Att få överblick av samebyns befintliga betesförutsättningar
•     Att systematiskt säkra värdefulla områden/trakter ur betessynpunkt
•     Att styra fältinventeringarna utifrån olika områdens relativa betydelse för renskötseln
•     Att jämföra de uppskattade betesförutsättningarna med       
      vegetationsklassningen/betestyper
•     De karterade beteslanden kan utgöra underlag vid samrådsdiskussioner och inom
      den operativa renskötseln

För att få en helhetssyn på markanvändningen inom samebyarna görs en kartläggning av konkurrerande markanvändning, s.k. omvärldsfaktorer. Helhetsbilden av det samlade påverkan i samebyn är viktig vid planläggning av renskötseln, när effekten av ytterligare exploateringar skall bedömas och i samebyarnas samråd med andra markanvändare. De omvärldsfaktorer som redovisas i Renbruksplan är valda dels utifrån önskemål från samebyarna dels utifrån den information och det material som finns tillgängligt. De sju kategorierna är: skogsbruk, jordbruk, samhällsutbyggnad, rekreation, väder och klimat, natur- och kulturhänsyn samt rovdjursförekomst.

RenGIS har utvecklas dels för att databaser och information ska kunna ställas samman och för att all framtagen data ska samlas. Målsättningen med RenGIS är att det blir enkelt, effektivt att använda och har det har hög säkerhet/kvalitet. Systemet ska vara “enkelavancerat”. Bakom kulisserna kan operationerna vara komplicerade men för den dagliga användaren, renskötaren, ska de vara lätthanterliga.
 

Kontaktpersoner

 
Leif Jougda, Rennäringssakkunnig Skogsstyrelsen, Vilhelmina
Tel nr 0940-371 47 e-mail: leif.jougda@skogsstyrelsen.se

Per Sandström, Inst. för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, Umeå
Tel nr 090-786 86 53 e-mail: per.sandstrom@resgeom.slu.se
 

Senast uppdaterad: 25 maj 2009