Nyhetsbrev nr 34

Houston, 14/12, 2004

Hej alla läsare,

NASA fick ökad budget till 16,2 miljarder dollar för innevarande budgetåret (löper oktober 2004 till september 2005). Dessvärre saknas just nu samma intresse bland politiker i Europa för att satsa mer på rymdverksamheten. Det är bara att hoppas på att det ska kunna återuppväckas! Om man t.ex. jämför kronor per person och år får NASA 55 dollar/amerikan i år, medan svenska Rymdstyrelsen (ungefär vår egen NASA) får 72 kronor/svensk, vilket i dagens kurs motsvarar 11 dollar per svensk. USA satsar alltså fem gånger mer än Sverige per person på statlig rymdverksamhet!

Billy O och jag var i Moskva en vecka tillsammans med kärnan av flygledarteamet för vår flygning. Det var möten med ryska flygledare för att diskutera flygningen (ett s.k. TIM – Technical Interchange Meeting). Som jag nämnt tidigare så är vår flygning extra kritisk eftersom vi kopplar om hela rymdstationens elektriska system och därvid stänger av halva strömmen under ett kort tag i två omgångar (rymdpromenad två och tre).

Den ryska delen av stationen är beroende av el från den amerikanska sidan, så naturligtvis är de intresserade av att förstå alla detaljer i hur det ska gå till. Visserligen har den ryska huvudmodulen, Zvezda, egna solpaneler, men de räcker inte till. Nu har det också visat sig att efter omkopplingen så kan ett enda fel slå ut el-överföringen från den amerikanska delen till den ryska delen, så en ny kabel ska installeras på utsidan som reserv. Alla viktiga funktioner på rymdstationen designas så att ett enda fel inte ska medföra några större problem. och kritiska funktioner har t.o.m. dubbla reserver. Installationen av den extra kabeln kommer eventuellt göras under vår flygning. Därför övade jag för ett par veckor sedan på just det momentet i poolen under en rymdpromenadsövning tillsammans med Heide Stefanyshyn-Piper som är besättningsmedlem på flygningen före våran (STS-115/ISS-12A).

Mötesdeltagarna skriver på protokollet

Mötesdeltagarna skriver på protokollet samtidigt som det förbereds för de traditionella festligheterna och talen efter avslutat möte. © C.Fuglesang

Mötet i Moskva avslutades vid lunch på fredagen, med sedvanligt undertecknande av mötesprotokoll. Därpå följde en typisk rysk buffé med små kalla tilltugg och skålar för ett fortsatt gott samarbete. Samma eftermiddag var det dessutom ”Bstretja” (Mötet) (se webbrev nr.11) ute i Stjärnbyn för rymdstationens nionde besättning. Tre veckor tidigare blev Gennadij Padalka och Mike Fincke avlösta av Leroy Chiao och Salizhan Sharipov. Det är alltid kul att besöka Stjärnbyn och träffa på många gamla goda vänner. Juri Gidzenko, som jag känner väl sedan jag tränade som backup för EuroMir95-flygningen, har numera lagt astronauthjälmen på hyllan och är chef för rymdpromenadsträningen. Han inbjöd Billy O och Christy – vår rymdpromenadstränare – till en specialvisit till deras bassäng, trots att allt egentligen var stängt för veckan. Det var mycket trevligt.

Astronauten John Young

Astronauten John Young
 © NASA

Astronauten med stort A, John Young, 74 år, har meddelat att han vid årsskiftet drar sig tillbaka. Om det är någon som kan kallas rymdhjälte så är det han. John kom till NASA redan i september 1962 med NASA:s andra astronautklass. Två och ett halvt år senare gjorde han sin första rymdflygning på den fösta bemannade Gemini-färden. Sedan dess har det blivit många ”första” för John. Först att flyga månlandaren under Apollo10 år 1969 (de flög ner på låg höjd över månen, men landade aldrig), först att köra ”månbilen” tre år senare, befälhavare på första rymdfärjan 1981 och först med att göra sex rymdflygningar. Han gjorde sin sista flygning på STS-9 i slutet av 1983. Med på STS-9 var också ESA:s första astronaut i rymden, Ulf Merbold och det ESA-byggda laboratoriet Spacelab, som sedan flög många gånger i rymdfärjornas lastutrymme. 

John Young rattar månbilen under Apollo-16 färden 1972

John Young rattar månbilen under Apollo-16 färden 1972
 © NASA

Trots allt han gjort så är John Young en lågmäld person men med ett brinnande intresse för rymden. Han är fortfarande (fram till årsskiftet) medlem av astronautkåren och brukar alltid vara med på våra måndagsmorgnarsmöten, där han vanligtvis har kommentarer med avseende på olika säkerhetsaspekter. Han har sedan länge arbetat som teknisk rådgivare till chefen för Johnson Space Center. Fram till för något år sedan brukade jag också se honom regelbundet i gymmet. Nu i veckan är det nästan dagliga avtackningar och hyllningar till en sann rymdstjärna som kommer att saknas på NASA.

Alla hoppas väl att tomten snart ska komma, men mer än de flesta ser kanske expedition 10 ombord på rymdstationen fram emot julen. Om allt går som det ska - och det brukar det göra - så dockar nästa Progress (rysk lastfarkost) med ISS den 25 december och då får Leroy och Sasha inte bara julklappar utan också efterlängtad mat! Av olika anledningar, jag känner inte till detaljerna, upptäcktes det nyligen att det var mycket mindre mat ombord än det borde ha varit. Men fram till jul ska det räcka, även om det är sparsamt med favoriträtter och förhoppningsvis blir det extra god julmat i stället!


GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Christer Fuglesang

Christer  Christer Fuglesang  och och Frank Wilczek.

Christer Fuglesang var i Stockholm i samtidigt som nobelpriset delades ut  och fick tillfälle att prata med en av 2004 års nobelpristagare i fysik i Manne Siegbahnvillan, Frank Wilczek.
- Ett sällsynt tillfälle att prata fysik på högre höjder, sa Christer.

Senast uppdaterad: 22 juni 2009