Nyhetsbrev nr 28

Taos, 14/2 2004

Hej!

Det var kallt i Kanada!

I fem dygn vandrade vi runt i kuperad skog några mil norr om staden Quebec, släpandes på en ganska tung och otymplig släde och bärandes stora ryggsäckar. Inga skidor, men väl snöskor. Temperaturen låg för det mesta mellan –20 och –30 grader, med –33 som lägst. Inne i tältet var det väl 10 till 20 grader varmare.

Övningen var en del av ledarskapsträning och lagarbete, under påfrestande förhållanden. NASA har ett flerstegsprogram för detta och kallvädersövningen är tredje steget efter en tvådagars workshop och en annan utomhusövning, som de flesta av oss inte hade gjort. Den kanadensiska armén stod för de praktiska arrangemangen. Vi utrustades och fick träning på materialet på deras bas i Valcartier i Quebec under tre dagar innan vi flögs ut i skogen med helikopter.

Varje eftermiddag byggde vi en ny

Varje eftermiddag byggde vi en ny "bas". Notera
isborren t.h.: den kommer från Sverige (Normark, Mora) samt släden i mitten som lastades med tält, fotogenkök och fotogenlampa, mat, is (dricksvatten), spadar och mycket mer.  © Christer Fuglesang

Vi var en ovanligt internationell grupp astronauter: Billy O, Lisa Nowak och Tony Antonelli från NASA, Julie Payette - ”hemmaflicka” från Kanada, Dima Kondratiev från Ryssland och jag från ESA. Den enda som hade egen rymderfarenhet var Julie.

Övningen var upplagd så att det påminde lite om förhållanden i rymden. Vi hade ingen instruktör med oss, utan var helt för oss själva och all kommunikation skedde enbart via radio. Varje morgon fick vi nya order om vad som skulle göras; var nästa tältplats skulle vara, var vi kunde plocka upp nya förnödenheter och genomföra s.k. forskningsuppgifter, som att mäta istjocklek och pH-värde i olika sjöar. Tre nätter kom det specialorder om saker som måste uträttas omgående. Vid ett tillfälle gällde det en skadad (simulerad!) snöskoterförare som måste plockas upp mitt i natten med släden och transporteras till en helikopterplats.

Varje dag drog vi släden med tält och allt fyra-fem km

Varje dag drog vi släden med tält och allt fyra-fem km.©Christer Fuglesang

Det var som sagt lite kallt och rätt jobbigt, men samtidigt en givande övning där man lärde känna sig själv, fick övning på att hålla ordning på sina saker, hjälpa till i samarbete. För min del fick jag också tillfälle att vara ledare de två första dagarna, vilket var en nyttig erfarenhet. Det påminde en hel del om vinterövningar jag gjorde i lumpen, på PBS/spaning vid I1 i Kungsängen. Fast det här var betydligt roligare! Ett fascinerande faktum var att jag inte hörde ett enda hårt ord från någon under hela tiden, men desto mer skämtande och många goda skratt!

en svenskbyggd bandvagn (BV206 från Hägglunds & söner i Örnsköldsvik).

Efter fem dygn i skogen fick vi prova lite andra saker. Här kör jag en svenskbyggd bandvagn (BV206 från Hägglunds & söner i Örnsköldsvik).
© Christer Fuglesang

Efter dagarna i Kanada flög jag med Billy O till Edwards Air Force Base i Kalifornien för att följa med på hans STA-träning. Edwards, som ligger ett par timmars körning öster om Los Angeles, är en mycket välkänd bas i flygkretsar. Här har provats otaliga experimentflygplan; t.ex. så var det här Chuck Yeager som förste pilot gick genom ljudvallen år 1947. Men Edwards är också reservlandningsplats för rymdfärjan. Om vädret är för dåligt i Florida, så får man istället landa i Kalifornien, vilket har hänt vid ett flertal tillfällen. Naturligtvis till välkomstkommitténs besvikelse, som väntar på andra sidan en av hel kontinent! Edwards ligger ute i öknen, så där är det sällan något problem att landa.

Förutom att jag fick några fina bilder från STA:n, så fick jag också sex timmars flygtid med T-38:n, vilket motsvarar hälften av det här kvartalets krav.

Edwards Air Force base

Edwards Air Force base ligger i öknen i Kalifornien, inte så långt från Los Angeles. Det är reservlandningsplats för rymdfärjan i fall vädret i Cape i Florida är för
dåligt. © Christer Fuglesang

I dagarna har det kommit flera signaler som tyder på att återupptagandet av rymdfärjeflygningarna nog kommer att förskjutas ytterligare. Antagligen dröjer det till november i år eller januari 2005. Det är framförallt ändringen av den externa tanken och utvecklingen av bommen för inspektionen av värmeskölden som behöver mer tid.

NASA har också sagt att de vill att alla besättningsutbyten på rymdstationen framöver ska ske med Soyuz-kapslar. Det vore vettigt, ty det är enklare ur planeringssynpunkt att frikoppla ISS-besättningarna från rymdfärjorna som är mycket svårare att tidsplanera (även när det ”rullar på som vanligt”), medan Soyuzraketerna går som tåget. Nu måste det här först förhandlas med ryssarna, och de kommer inte att ge bort säten gratis som de annars kan sälja för många miljoner dollar vardera. Det finns ett ytterligare problem: En lag som USA:s kongress infört innebär att så länge Ryssland inte visat att de inte säljer teknik och varor till Iran som potentiellt kan användas till att framställa kärnvapen, så får inte NASA köpa rymdteknik eller rymdtjänster från Ryssland. Jag tror nog att man i slutändan kommer att finna en lösning och gör man det redan under innevarande år så innebär det stora förändringar för vår flygning, STS-116 / ISS-12A.1.

STS-116 ska ju enligt nuvarande plan byta ut ISS-besättning, men om NASA får som de vill behöver vi inte göra det. I stället får vi då förmodligen två eller tre nya rymdfärjebesättingsmedlemmar, varav troligen ett ytterligare rymdpromenadspar. Det skulle definitivt göra vår flygning mindre hektiskt, just nu är vi överbokade. Jag hoppas dock att jag får ha kvar åtminstone två av mina rymdpromenader!

ALTEA hjälmen

Här  testar jag ALTEA hjälmen. ALTEA är fortsättning på SilEye experimenten, med många fler partikeldetektorelement.
 ©Christer Fuglesang

Förändringar i vår flygning skulle kanske kunna ge mig lite egen tid på rymdstationen. Riktigt kul vore det om det blev lite tid att prova den nya ”rymdhjälmen” som ALTEA-projektet utvecklat. ALTEA är fortsättningen på SilEye-projektet (se nyhetsbrev nr 11) med runt 10 ggr så många detektorer. I veckan som gick var det tester av ALTEA på JSC och jag deltog i en del av dem. Det var verkligen att blanda nytta med nöje, ty jag var där också i egenskap av mitt branschjobb (se nyhetsbrev nr 26)  ALTEA kanske åker upp till ISS med STS-121, den nyinsatta flygningen som ligger ungefär ett halvår före vår.

Nu har barnen sportlov och vi har åkt till Taos i New Mexico för att åka skidor. Det är något av det roligaste jag vet och snön ser mycket lovande ut så i morgon bitti bär det av utför!


Hälsningar,

Christer Fuglesang

PS. Sedan jag skrev brevet, men innan det publicerades, så har NASA beslutat att senarelägga återupptagandet av rymdfärjeflygningarna. Nu satsar man på mars-april 2005. Inga nyheter än om när vårt (STS-116) nya ”inte-före” datum blir. Mer information kommer i nästa brev.

Senast uppdaterad: 22 juni 2009