Nyhetsbrev nr 24

Moskva, 15/10, 2003

  

Hej!

Det har hänt en hel del på planeringsfronten sedan jag skrev sist, men jag vet inte om situationen egentligen är så väldigt mycket klarare. Första flygning med rymdfärjan, STS-114, är nu satt till den 12 september 2004 och för min flygning, STS-116, gäller 14 april, 2005. Som jag skrev i förra brevet så har NASA även beslutat att lägga in en ny flygning, STS-121/ULF1.1, mellan STS-114 och STS-115. Den kan komma iväg tidigast den 15 november 2004. Med STS-121 planerar man att återgå till tremannabesättning på rymdstationen, idag är det bara två personer i besättningen. F.ö. så har man bytt ISS-namn på STS-114 från ULF1 till LF1. Man tog bort U-et som stod för ”Utilisation” (tillämpning, användning) när det blev klart att några experiment eller annan tillämpning på ISS inte kommer att hinnas med på STS-114. Däremot kommer de att testa flera nya saker med rymdfärjan, som att inspektera de yttre värmeskydden för skador och prova nya lagningsmetoder. (LF står för Logistic Flight, d.v.s. att man tar upp förnödenheter av diverse slag till rymdstationen.)

Men även om NASA nu satt ett möjligt startdatum som ligger tämligen långt fram i tiden så är det inte klart om alla villkor som haveriutredarna krävde i den s.k. CAIB-rapporten för återupptagandet av flygningarna verkligen kan uppfyllas till september nästa år. Det svåraste verkar vara att utveckla metoder för att laga skador på värmesköldarna på plats ute i rymden. Det är två olika material som ska kunna repareras. Det ena är plattor (”tiles”) som täcker nästan hela undersidan av rymdfärjorna. För plattorna finns redan en metod som verkar lovande. Den består av ett spackel som sprutas på plats under en rymdpromenad. Det är dock betydligt svårare att göra något åt de mer kritiska RCC-elementen (Reinforced Carbon-Carbon) som sitter på de allra hetaste ställena, t.ex. på framkanten av vingarna. Det var ett RCC-element som slogs sönder när Columbia startade i januari i år. Jag har ännu inte hört någon realistisk metod för att lösa det problemet uppe i rymden.

En möjlig utväg runt hela problemet är att använda Internationella rymdstationen, ISS, som en slags nödhamn (”safe haven”). Om rymdfärjan skulle vara för skadad för att kunna återvända till jorden så kan besättningen stanna på rymdstationen till dess att man kan få upp en ny rymdfärja. Det är något som studeras noga nu och man pratar om att rädda astronauter på ISS i upp till ett halvår. För Columbia var detta inte möjligt, eftersom hon gick i en annan bana än ISS. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med bränsle på Columbia för att ta sig till rymdstationen. Men alla de närmast kommande rymdfärjeflygningarna ska till ISS, så i princip är det möjligt med en nödhamnslösning.

Våra rymdpromenader på STS-116/ISS-12A.1 förändras, som sagt. Boxarna är borta (pumpmodulen, mm) och det diskuteras hett om fackverket P5:s öde. Idag vet vi inte om vi behåller den uppgiften, eller om den flyttas till en annan flygning.

I förra veckan tränade vi på den rymdpromenad som brukade benämnas EVA3 två gånger i poolen, men utan överflyttning av MBSU-lådan från rymdfärjan till ISS. Däremot så gick vi igenom vad vi behöver göra om det visar sig att något i det nya el-systemet inte fungerar och vi måste koppla tillbaka allt vi gjort igen. Rymdpromenadsträningen råkade sammanfalla med en skollovsvecka, så min son Rutger och en klasskamrat fick tillfälle att hälsa på och titta på när jag dök i poolen.

Will, Christer och Rutger vid poolen

Will, Christer och Rutger vid poolen © Christer Fuglesang

Vi ESA-astronauter har haft vårt andra veckomöte för året, den här gången i Grindelwald i Schweiz. Det var vår schweiziske kollega och ”doyen” eller nestorn i kåren, Claude Nicollier som organiserade. Först satt vi tre långa dagar i sammanträdesrum, men därefter tog vi tre dagar utmanande och utmattande vandring i bergen och på glaciär. Det centrala i våra diskussioner var hur vi kan öka intresset för rymden i allmänhet och bemannade flygningar i synnerhet i Europa. Ett intressant projekt just nu är möjligheten att skjuta upp ryska Soyuz-raketer från den europeiska rymdbasen Kourou i Franska Guyana i Sydamerika. Det gäller än så länge bara uppskjutningar av obemannade satelliter av olika slag, men det är möjligt att senare gå vidare till bemannade Soyuz-kapslar. Det kan vara början till vår egen väg till rymden! Nu när Kina skickat upp sin egen första bemannade farkost så kan det vara extra mycket värt att betänka om inte vi i Europa också vill ha egen kapacitet att skicka bemannade expeditioner. Personligen tycker jag det är närmast genant att vi inte ens blir trea i världen att göra det!

På tal om Soyuz, så är jag just nu på väg från Houston till Baikonur i Kazakstan för att delta i nästa Soyuz-uppskjutning som ska ske på lördag (18/10). Ombord på flygningen finns nästa ISS-besättning ”Expedition 8”. Den består av Mike Foale (som skulle ha varit med oss på STS-116, innan Columbia-olyckan ändrade alla planer) och Sasha Kaleri. Dessutom åker ESA-spanjoren Pedro Duque med upp. Spanien har betalat för att Pedro ska flyga upp med denna Soyuz och återvända tio dagar senare tillsammans med Expedition 7 d.v.s. Ed Lu och Juri Malencheko.  

ESA astronauter på glaciärstopp

ESA astronauter på glaciärstopp  © Christer Fuglesang

Juri har gift sig under sin tid på ISS via en TV-länk, hans fru befann sig i Texas! Pedro och jag är mycket goda vänner ända sedan vi samtidigt började som ESA astronauter år 1992. Han bad mig vara hans familjestöd under starten. Det är en lång NASA tradition att astronauter följer med familjerna under start och landning och på senare tid har vi börjat göra detsamma hos ESA.

Efter starten på lördag återvänder vi till Moskva och på måndag (20/10) kommer jag att vara på TsUP (rymdkontrollcentret strax utanför Moskva) när Soyuzen dockar med ISS. Det brukar vara gott om journalister närvarande vid dockningen och ESA vill gärna ha hjälp av astronauter att prata med dem då. Förhoppningsvis blir det goda möjligheter att sprida vidare vårt budskap om vikten av att Europa självt kan skicka upp sina medborgare i rymden och på så sätt bli mer oberoende.

Hälsningar,

Christer Fuglesang

PS.  Om ni, kära läsare, har några specifika frågor ni vill ha besvarade, eller något speciellt ämne diskuterat, i ett kommande nyhetsbrev, så skicka gärna ett e-mail om det till Rymdstyrelsen, använd adressen: news@snsb.se

Senast uppdaterad: 22 juni 2009