Nyhetsbrev nr 7

Cape Canaveral 07/10/2002

Hej Sverige!

 

Christer och en bortvänd Per Tegnér besöker ESTEC ©Rymdstyrelsen

Den senaste tvåveckorsperioden började med en snabbtripp till ESTEC i Nederländerna. ESTEC är ESA:s teknologiska center och ligger i Noordwijk vid Nordsjökusten. ESA:s högkvarter ligger visserligen i Paris men de flesta ESA-anställda, drygt tusen personer, jobbar på ESTEC. Där har vi bl.a. det bemannade rymdprogrammet (förutom Astronautcentret som ligger utanför Köln), avancerade testutrustningar för satelliter och ett mycket sevärt besökscentrum: Space Expo. Jag var på ESTEC i samband med att den nya ordföranden för ESA:s Högsta beslutande råd, svenska Rymdstyrelsens generaldirektör Per Tegnér, besökte centret. Programmet innehöll allmänna genomgångar av flera av ESA:s program t.ex. Europas eget nya GPS-liknande system Galileo. Vidare träffade jag de 30-tal svenskar som jobbar på ESTEC och medverkade i en  intervjuer   
 
Kameraträning i fullskalemodellen av rymdfärjan  © Fuglesang I huvudsak så har vi sysslat med rymdpromenadsförberedelser den senaste tiden i Houston: i klassrum, i luftslussen, i Virtual Reality laboratoriet, i rymdfärjemodellen, i poolen, utanför poolen, i poolens kontrollrum... Vi hade en heldagsövning i rymdstationssimulatorn där vi gick igenom allt som måste göras innan vi går ut i tomheten. Först måste rymddräkterna göras i ordning tillsammans med alla verktyg och annan utrustning. Dräkterna fästs i speciella ställningar för att underlätta hanteringen. Dräkten är omöjligt att ta på sig själv men med hjälp av den övriga besättningen får man krypa in i den. Laddade batterier stoppas in i dräkten liksom den patron som renar luften i rymddräkten från koldioxid. På hjälmen monteras strålkastare och TV-kameror. Vi hade en speciell lektion om TV-kameran och dess tillhörande system några dagar tidigare. Med dessa kameror kan besättningen ombord se allt som astronauterna utanför ser.  Luftslussen rensas och förbereds så att inget flyger ut som inte ska ut när luckan så småningom öppnas.

Christer får hjälp med att ta på rymddräkten © FuglesangEn väsentlig del av förberedelserna är den s.k. förandningen (eng. prebreath). Syftet är att göra av med så mycket kvävgas i kroppen som möjligt innan trycket sänks i rymddräkten. Ute i rymden är det ju vakuum, men i dräkten är det 300 mbar (0.3 atm). Inne i rymdstationen är det som på jorden, d.v.s. 760 mbar (1 atm). För att inte riskera dykarsjuka, som kan uppstå när trycket runt kroppen sänks snabbt, så följer vi ett speciellt schema där vi bara andas ren syrgas under ett par timmar (det kallas dykarsjuka därför att dykare som gör för snabba uppstigningar från djupt vatten kan råka ut för detta). Vi går runt med gasmasker kopplade med långa slangar till rymdstationens syrgassystem. Under 10 minuter i början av syrgasandningen ska vi cykla på träningscykeln med 75% av maximal kapacitet. Cyklingen bidrar till att tömma kroppen på kvävgas. För ett par veckor sedan gjorde vi f.ö. ett max-arbetstest för att fastställa vår personliga maximala kapacitet.  Mot slutet av övningen så kröp Beamer och jag in i våra respektive dräkter med Billy Os hjälp. Det är närmast ett tremansjobb att få på hela dräkten. Billy O satte sedan på handskar hjälm och MWS:en. MWS (Mini Work Station) är en fällbar ram för att fästa verktyg, linor, mm. som sätts fast framtill på rymddräkten.       
 
Christer sätter på den s.k. Mini Works Station på Mike Foales ©Fuglesang I onsdags och torsdags var det körningar i poolen och nu skulle vi följa körschemat i detalj som det är tänkt att bli ute i rymden. Först var det EVA1 (en rympromenad kallas EVA = Extra Vehicular Activity) med Beamer och mig i vattnet. Det gick dock bara halv-hyfsat, delvis beroende på att EVA1 kanske är för ambitiöst planerat. Vi hann inte med allt men genom att göra saker på ett annat sätt hoppas vi kunna fixa det. Jag förlorade också tid på att trassla en del med alla linor vi har.  Säkerhetslinorna vi bär löper på trissor men linorna är bara 17 m långa så vi måste byta dem vid flera tillfällen. Vi bär med oss extra trissor. Änden av linan fästs i något handtag utanpå rymdstationen medan trissan säkras med minst två linor till dräkten. Så när man byter till en annan trissa måste man därför ett tag ha tre linor. Problem kan uppstå därför att man inte ser var linorna är. Krokarna kan falla ner eller flyta iväg och blir svåra att nå, då är det lätt att trassla in någon lina i MWS:n eller runt ett ben. Dessutom bär man på ytterligare sju-åtta mindre linor för att säkra allt man jobbar med.
 
Bilden visar hur den s.k. MWS:en ser ut med alla säkerhetslinor. ©FuglesangIngenting får hanteras fritt utan att vara fäst med en lina antingen till MWS:n eller stationen. Det är bra att vi ska träna det här många gånger, faktiskt sex gånger till enligt planen (EVA3 och EVA4 anses vara mindre svåra så de får vi bara träna fem gånger var). EVA2 görs av Mike Foale och Billy MacArthur, som tillhör rymdstationsbesättningen vi har med oss upp till ISS. De är bägge erfarna rymdfarare och rymdspatserare och deras körning gick mycket bra. Jag var med och hjälpte till när de gjordes i ordning på poolkanten och följde sedan körningen från kontrollrummet. Dels för att lära av deras erfarenhet och dels för att jag kan behöva veta allt om deras rymdpromenad, även om det är Beamer som är deras IV. IV är benämningen på den som sitter inombords och koordinerar arbetet.   

Soluppgång på väg till jobbet  ©Fuglesang I fredags e.m. hann jag med ett par timmar på kontoret, vilket var ända gången under en händelserik vecka, som började klockan sju flera morgnar. JSC ligger några mil sydost om Houston centrum, medan vårt hus ligger västerut. Det är faktiskt fem mils körning, men det är bra vägar så det tar mig normal bara 40 minuter till jobbet. Hur som helst blev det några soluppgångar på motorvägen, fast det är ingenting mot rymden där man har en var 90:e minut! (ISS snurrar 16 varv runt jorden per dygn).

 

Hälsningar,

Christer Fuglesang

Senast uppdaterad: 4 juni 2009