Nyhetsbrev nr 47

Houston, 23 juli 2006

Hejsan

I tisdags (18/7) åkte jag ut till Ellington Field för att vara med och möta den återvändande besättningen på STS-121. Visserligen blev jag genomblöt på kuppen, ett tropiskt åskväder passade på att korsa min väg, och då räcker inte ens paraplyn långt. Dessutom blev det över en timmes försening eftersom besättningens NASA-plan blev tvunget att gå till ett annat flygfält först och vänta ut ovädret. Men det var värt väntan! Discovery genomförde en näst intill perfekt flygning och det var extra kul att hälsa en av mina allra närmaste astronautvänner, Piers Sellers, välkommen hem efter tre härliga rymdpromenader.

Discovery tar mark vid Kennedy Space Center i Florida efter 13 dagar i rymden.

Discovery tar mark vid Kennedy Space Center i Florida efter 13 dagar i rymden.
Foto: NASA

Dagen innan hade Discovery landat på Kennedy Space Center i Florida och bättre har en återvändande rymdfärja aldrig sett ut. Discovery är nu ”vår”, d.v.s. hennes nästa färd blir för STS-116-uppdraget och omställningen till det har redan börjat. Det finns just nu inget som hindrar oss från att kunna starta den 14:e december. (För att vara helt korrekt så sker starten på kvällen i Florida, det blir vid 1-tiden på natten den 15:e i Sverige.) Men innan dess är det en flygning till före vår, STS-115 med Atlantis. Första startförsök för Atlantis är den 27 eller 28 augusti. Även om de inte kommer iväg i augusti/september av någon anledning, utan i oktober, så påverkar det inte oss. Bara om det uppträder några problem under flygningen som kan föranleda nya tester eller ändringar på rymdfärjan så kan det leda till förseningar. Men går det så illa att NASA inte vågar landa Atlantis med besättningen, får vi ändå flyga i november eller december med Discovery för att hämta ner dem från ISS. Krasst tänkt!

Jag följer STS-121 EVA3 från kontrollcentret.

Jag följer STS-121 EVA3 från kontrollcentret. Framför mig har jag procedurerna och skärmar med nedlänkade TV-bilder. Man kan tydligt se en av astronauternas arm och handske på den vänstra skärmen. Den bilden kommer från hans egen TV-kamera som sitter på hjälmen. På så sätt kan alla se minst misstag man gör! ©C. Fuglesang

 

 

Jag var kvar i Stockholms skärgård på semester då STS-121 startade. Flög faktiskt tillbaka till Houston samtidigt som VM-finalen i fotboll pågick, dålig tajming! (Men det var ett Air France-plan och då kaptenen meddelade att Frankrike gjort 1-0 så utbröt stort jubel ombord. Fast sen blev det tystare.) Här i Houston blev det att direkt fortsätta med fulltidsträningen, men jag kunde följa något av vad de gjorde under flygningen. Bl.a. så var jag i kontrollcentret under den tredje rymdpromenaden. Det är lärorikt att följa rymdpromenader så nära det går och dessutom höra allt prat och diskussioner som pågår i bakgrunden. Det är ett otal röstkanaler där experter på olika områden meddelar vad de ser på sina monitorer och dataströmmar. De kommer med förslag till vad besättningen bör göra eller vad flygledaren bör fråga dem m.m. Det är av hävd bara en person som får prata direkt med rymdfärjebesättningen (på ISS är det lite mindre strikt) och hon/han kallas capcom (capsule communicator från de första rymdfarkosterna som var som ”capsules”). Capcom i sin tur säger bara vad flygledaren godkänner.

Genomgång inför EVA3-övningen i poolen.

Genomgång inför EVA3-övningen i poolen.
©C. Fuglesang
  

Förra veckan var jag i poolen igen, fast för första gången i en lite ny roll. Jag fungerade delvis som instruktör för Sunni, som ju ska ta över utförandet av den tredje rymdpromenaden, EVA3 (se föregående nyhetsbrev). Så vi var tre stycken samtidigt i poolen, Sunni, Beamer och jag. Medan Sunni utförde själva uppgifterna skuggade jag henne och gav råd här och där och visade vid något tillfälle hur jag gjorde. På så sätt fick jag också lite poolövning inför utvärderingen av EVA1 som sker i morgon. Varje rymdpromenad måste godkännas av en utvärderingsgrupp som följer en övning. De tittar på upplägget, att alla regler som utarbetats för att göra rymdpromenaderna säkra under åren verkligen följs, att kommunikationen mellan både Beamer och mig samt med BillyO är bra m.m. Det brukar alltid bli en del rekommendationer efteråt, men det är sällan det måste till en ny utvärdering.

Officiellt emblem för astronauterna på STS-116.

Officiellt emblem för astronauterna på STS-116. Klicka på bild för stor bild (1 MB).
© NASA

STS-116 patchen (emblemet) och logon är nu officiella och kan tas i bruk (se bilden). Patchen hade vi utarbetat redan före Columbia-olyckan men den hann aldrig bli helt officiell. Som tur var tyckte de nya besättningsmedlemmarna också om designen, med den amerikanska och svenska flaggan som skjuter upp rymdfärjan från jorden. Rymdfärjan bär våra uppdragsnummer: 116 för rymdfärjeprogrammet och 12A.1 för rymdstationen. Till höger syns ISS i färdig form och den lysande stjärnan på ISS visar placeringen av byggnadsdelen P5 som vi ska montera. Den lysande stjärnan är också polstjärnan, i relation till Karlavagnen som syns till vänster. Polstjärnan är också en symbol för Alaska, BillyOs hemstat. Alaskas statsflagga består av just Karlavagnen och en extra stor polstjärna på mörkblå bakgrund. Det tog lång tid att få patchen officiellt godkänd, det var långa diskussioner om vilka ISS-besättningsmedlemmars namn som skulle vara med. Beroende på när vi skulle starta så skulle det kunna bli olika personer och det diskuterades om man ska ha med både den som ska med upp såväl som den som ska med ner, eller varför inte helt enkelt skippa de namnen helt? I slutändan blev det i alla fall bestämt att namnet på den som är med i starten ska vara med på patchen och nu ansågs det så säkert att det blir Sunni, så patchen kunde bli officiell och hennes efternamn Williams hänger på lite nedanför för att symbolisera att hon inte är med under hela flygningen.

Hälsningar,

Christer

Senast uppdaterad: 22 juni 2009