Nyhetsbrev nr 43

Houston, 6 februari 2006

Hallå Rymdvänner!

Idag släppte president Bush sitt budgetförslag för budgetåret 2007. NASA föreslås få en ökning med drygt 3 procent till 16.8 miljarder dollar, medan totala budgeten ökas med 2.3 procent. NASA:s del av den totala budgeten är f.ö. 0.7 procent, vilket de anser vara en modest investering för framtiden och forstsatt forskning och utforskning. Det fanns en hel del oro i våra kretsar över att NASA-chefen Mike Griffin sagt att det saknades 3 till 5 miljarder dollar under åren 2007-2011 för att kunna göra de 18 rymdfärjeflygningar som är nödvändiga för att bygga färdigt rymdstationen. Nu verkar inte farhågorna besannas istället säger NASA-högkvarteret i Washington att det finns resurser för åtminstone 16 flygningar till ISS och dessutom en till rymdteleskopet Hubble. Fast ett beslut om en sista flygning till Hubble kommer bara att fattas om nästa flygning, STS-121, är problemfri.

NASA kan inte fritt allokera budgeten som de vill, utan pengarna är avsatta för olika ändamål. Själva rymdoperationerna får 6.2 miljarder, varav rymdfärjan 4.1 och ISS 1.8. Det är faktiskt mindre pengar för rymdfärjan än budgetåret 2006, men lösningen blir att använda pengar som egentligen är avsatta till utforskningsprogrammet, d.v.s. nästa generation av rymdfarkost CEV (Crew Exploration Vehicle). Motiveringen är att CEV:n kommer att utnyttja många delar som nu används och utvecklas inom rymdfärjeprogrammet och man måste ha en mjuk övergång från det ena programmet till det andra. Griffin säger också att med den här budgeten kan CEV:n vara klar i bästa fall så tidigt som 2010 och allra senast 2014.

Det är för tidigt att säga om den här budgeten på något sätt påverkar när vår flygning, STS-116, äger rum. Fortfarande jobbar man mot en start för nästa flygning i maj, fast mot slutet av startfönstret som ligger ungefär 3-24 maj. Den externa tanken (ET) till STS-121 ska levereras till Kennedy Space Center den 3:e mars och där säger de att de kan göra i ordning hela ekipaget på endast 62 dagar, om de jobbar i tre skift, sju dagar i veckan. Normalt behövs tre-fyra månader.

För STS-116 är det inte bara tanken som är problemet utan också förberedelsearbetet för att få rymdfärjan klar i tid. Det kan ju verka lite underligt eftersom jag nyligen skrev att Endeavour hinner bli färdigrenoverad och att vi ska flyga med henne. Men problemet är att det inte finns någon som hinner jobba med Endeavour på KSC och det pratas t.o.m. om att kanske det går snabbare att ta Discovery när hon landat efter STS-121 och göra i ordning henne för STS-116. Vi får väl se.

Vi formationsflög till New Orleans. Här ses Tonys flygplan över Mississippi när vi går in mot landning.

Vi formationsflög till New Orleans. Här ses Tonys flygplan över Mississippi när vi går in mot landning. ©C.Fuglesang

I väntan på att träningen ska återupptas fullt ut och för att få nödvändig flygtidsträning så passade BillyO och jag på att flyga till New Orleans och besöka anläggningen där de bygger de externa tankarna. Det är Michoud Assembly Facility som ligger i stadens östra delar. Området drabbades hårt av orkanen Katrina i höstas och än värre drabbades de anställda. Väldigt många blev av med sina hem och lever fortfarande i baracker, hos släktingar eller annorstädes. Vi var aldrig nere i centrala New Orleans men bara det man kunde se från motorvägen från flygplatsen var nog för att förstå att det fortfarande är illa ställt. Stora obebodda områden och det var inte många hus som var oskadade återställda.

Här får jag förklarat hur nya säkerhetsåtgärder införs på vår bränsletank.

Här får jag förklarat hur nya säkerhetsåtgärder införs på vår bränsletank.
©C.Fuglesang

Det var faktiskt inte helt spontant som vi for till Michoud. Vi hade pratat lite om det och så kom Tony Antonelli, samma Tony som vi var och tränade med i Kanada för två år sedan, och frågade om vi inte ville följa med på en tur dit. Tony är astronautkårens kontakt med Michoud alltsedan Columbiaolyckan för tre år sedan och tillbringar mycket tid där. Nu skulle han dit på ett nytt besök för att dela ut ett antal priser och han vill gärna ha hjälp med det samtidigt som vi fick en chans att se vår tank.

Vår tank byggdes redan för flera år sedan men nu görs diverse modifieringar för att ingen stor bit ska kunna falla av och skada rymdfärjan under starten. Det var kul att se den enorma tanken och prata lite med de som jobbar på den.

Det var också trevligt att vara med när flera anställda fick olika tackpriser för gott arbete. Astronautkåren har en egen speciell sak man delar ut till ett fåtal personer som gjort ovanligt mycket bra för astronautkåren. Det är en kavajnål i form av en silver-Snobben och det exemplar som överlämnas har alltid flugit i rymden. Med själva nålen får man ett intyg på detta och uppgift om precis när och med vilken farkost den flög i rymden.

Ganska mycket i dessa dagar handlar om att fixa den externa tanken, att verifiera att inget faller av och träffar rymdfärjan och om vilka åtgärder vi kan ta om det trots allt händer. På sistone har vi sysslat en del med just inspektionen av rymdfärjan när vi väl är uppe i rymden. En lång bom har konstruerats med sensorer längst ut som skannar av värmesköldarna.

BO och jag framför vår tank

BO och jag framför vår tank.©C.Fuglesang

Strax efter nyår gjorde jag en rymdpromenadsövning i poolen och provade olika scenarier med bommen, bl.a. att genomföra reparationer på själva bommen och uppleva hur det känns att vara på den. Jag var ensam i vattnet, eftersom Beamer hade en förkylning och då är det inte lämpligt att dyka – vara sig man blir blöt eller inte under vattnet.  

Orbiter Boom Sensor System

Bommens tekniska namn är OBSS - Orbiter Boom Sensor System. Översikt hur det ser ut när robotarmen håller bommen ©NASA

Idag hade hela besättningen en lektion om hur sensorerna längst ut på bommen fungerar, hur de sköts inifrån flygdäcket och hur vi planerar att använda dem. Huvuddelen är en infraröd laser och kamera som genom att mäta fasskiftning i ljuset kan upptäcka skador så små som en halv cm. En stor del av vår andra dag i rymden kommer att ägnas åt att skanna av de värmekänsligaste delarna av rymdfärjan för ev. skador.

Lektionen idag var en av få som hela besättningen haft tillsammans på länge och så många fler lär det inte bli förrän heltidsträningen sätter igång igen den 6:e mars. Ungefär då planerar jag också komma ut med nästa nyhetsbrev som blir ett slags ”specialnummer” med en beskrivning av hela flygningen som den planeras just nu och lite om dess historia fram till idag.

Till dess – ha det så bra och på återseende!

Christer

Senast uppdaterad: 22 juni 2009