Nyhetsbrev nr 30

Houston, 19/5, 2004

Hej,

DELTA-flygningen med Andre Kuipers från Nederländerna gick bra. Det var kul att följa start, dockning och landning tillsammans med hans familj. I stort sett gick förberedelserna, liksom själva starten, i Bajkonur till på samma sätt som för Pedro Duques Cervantes-flygning i oktober. Den största skillnaden var nog vädret. Dagen före start drabbades vi av snöoväder, i mitten av april på breddgrader som motsvarar norra Italiens! Det var aldrig någon risk att starten skulle behöva uppskjutas, Soyuzraketen är mycket robust. Däremot var det på håret att ESA:s VIP-gäster, med en nederländsk minister i spetsen, kom i tid till uppsändningen. De satt i tio timmar på Moskvas flygplats i väntan på att flygfältet i Bajkonur skulle öppna. De anlände till hotellet vid ett-tiden på natten till startdagen, samtidigt som vi åkte iväg med besättningen i konvoj till kosmodromområdet. Det blev en lång dag, denna 19:e april! 

Valentina Tereshkova

Första kvinnan i rymden, Valentina Tereshkova, i samspråk med C. Fuglesang © C. Fuglesang

När besättningen hade fått på sig sina rymddräkter, blivit lyckönskade av VIP:ar och hurrats av  när de bordade specialbussen till raketen, då hade åskådarna fortfarande några timmar att slå ihjäl innan starten. Medans man går och väntar kan man ha tur och träffa på någon intressant person, som en gammal kosmonaut (se bild på Valentina Tereschkova).

Traditionellt så brukar gäster också få se det lilla museet som ligger i området med klenoder som ”nyckeln” som användes för att starta Gagarins raket mm. På området finns också två små stugor som benämns som Korolevs och Gagarins.

CF framför stugan där de första kosmonauterna sov natten före start

CF framför stugan där de första kosmonauterna sov natten före start. När Gagarin och Titov sov där natten till den 12 april 1961 visste de inte ännu vem av dem som skulle få flyga nästa morgon och bli första människan i rymden! Jag skulle ha svårare att sova av den ovissheten än ev. oro för att vara först att sitta på toppen av en raket.
© C. Fuglesang

Sergej Korolev var hjärnan bakom Sovjetunionens rymdprogram, ungefär som Werner von Braun i USA, och han bodde långa tider i en liten stuga i kosmodromområdet när rymdprogrammet drog i gång i slutet på femtiotalet och början på sextiotalet. I Gagarinstugan sov de första kosmonauterna natten innan start. Man slås av hur litet och spartanskt det är.

Vi följde dockningen, två dagar efter start, liksom landningen efter totalt elva dygns flygning, från rymdkontrollcentret (TsUP) i Korolev (en Moskvaförstad uppkallad efter nämnde Sergej Korolev).

Andre Kuipers

Andre Kuipers inifrån Internationella rymdstationen © ESA

Bägge dessa operationer gick perfekt och snart efter det de fullföljts kunde vi se TV-bilder på Andre inifrån rymdstationen respektive Kazakstans stäpp, där alla Soyuzlandningar sker. En Soyuz kan inte manövrera så mycket i luften, till skillnad från rymdfärjorna, därför väljs stora, tomma och flata områden för landning. Noggrannheten på nedslagsplatsen är ca 3 km. Vid 10 km:s höjd öppnas fallskärmen och när det bara är en meter kvar så fyras sex bromsraketer av för att få en någorlunda mjuk landning. Men ofta blåser det och då brukar kapseln välta men vid Andres landning, i gryningen den 30 april, var det nästan vindstilla så det blev en skolbokslandning.

Nio timmar efter landningen steg så Andre, tillsammans med Mike Foale och Sasha Kaleri, av TsPK:s  flygplan på Tjkalovskijs flygplats nära Stjärnbyn. Där var både ESA:s och NASA:s högste chefer och mötte men i bussen under den korta turen till Stjärnbyn fick bara de närmaste familjemedlemmarna följa med den återvändande besättningen. Och därmed var mitt uppdrag slut för den här gången.

Under tiden har NASA valt ut en ny klass astronauter. Det är den minsta på mycket länge, den består enbart av två kvinnor och nio män. Det är två blivande astronautpiloter (militärer) och sex uppdragsspecialister (såna som jag i NASA systemet; ”mission specialist”), som består av en blandning av läkare, ingenjörer och forskare. Tre personer tillhör en ny typ astronauter, s.k. astronaututbildare (”astronaut-educators”). Redan innan Columbia-olyckan så annonserade NASA:s ledning att man skulle börja ett nytt program där utbildade och erfarna skollärare skulle väljas ut till astronauter och från rymden leda olika skolprogram. Den här satsningen görs för att inspirera ungdomar och öka intresset för teknik, forskning och rymden. Av de uttagna är den yngsta 28 år (en av lärarna) och den äldsta 43 (en läkare som jobbat på NASA ett bra tag redan).

Arbetslivsminister Hans Karlsson och C. Fuglesang

Arbetslivsminister Hans Karlsson och C. Fuglesang tittar på dockningsanordningen mellan rymdstationen och rymdfärjan. 
© NASA

Jag avslutade förra brevet med att berätta om besök från den danska regeringen och uttryckte en förhoppning om att rymdintresset på hög nivå skulle nå också vårt land. Och knappt har jag skrivit det förrän en minister dyker upp på besök! Det var arbetslivsminister Hans Karlsson som i samband med andra studiebesök i USA passade på att titta på rymdcentret i Houston. Jag fick tillfälle att visa runt och prata mig varm om betydelsen av bra rymdverksamhet i Sverige.

Hälsningar,

Christer Fuglesang

Senast uppdaterad: 4 april 2011