Nyhetsbrev nr 29

Frankfurt, 15/4, 2004

Hej Rymdentusiaster! 

Det känns som lite av en deja-vu. För ett halvår sedan satt jag också på Frankfurts flygplats och skrev ett webbrev, på väg till Ryssland och en Soyuzuppsändning. Nu är det dags igen – start 19 april - med ESA-astronauten André Kuipers från Nederländerna ombord och jag är återigen familjestöd. Så jag fick lämna Texas när det är som skönast där, med lagom vårvärme runt 20 grader, och istället förbereda mig för lite rysk senvinter.

Texas stasblomman 

Under våren i Texas blommar stora fält med statsblomman "bluebonnet". © Christer Fuglesang

André ska liksom Pedro Duque gjorde i oktober spendera en dryg vecka på Internationella rymdstationen (ISS) och genomföra ett intensivt experimentprogram parallellt med många kontakter med barn, politiker och medier i sitt hemland. Den här gången ska jag vara med Andrés familj inte bara under starten i Bajkonur, utan också på flygkontrollcentret i Korolov strax utanför Moskva under dockningen den 21 april och under landningen som sker på Valborg den 30 april. André återvänder till jorden tillsammans med Mike Foale och Sasha Kaleri som varit på ISS sedan oktober 2003. Under Andrés tid på rymdstationen kommer jag dock att vara i Sverige och jobba med mina forskningsprojekt på KTH.

Vad det gäller NASA:s rymdfärjor så är målsättning att starta igen i mars nästa år. För närvarande ser den tidpunkten ut att hålla men tekniska problem kan ju alltid dyka upp som leder till ytterligare förseningar. Noggranna inspektioner av rymdfärjorna genomförs och risken finns att man upptäcker något nytt som måste åtgärdas. Det visade sig nyligen att de s.k. roderbromsarna hade en del korrosionsskador, dessutom hade någon varit felmonterad ända sedan begynnelsen! Ett tag talades det om upp till ytterligare nio månaders extra försening men nu tror man att de ska gå att ordna roderbromsarna med ingen, eller möjligen bara lite mer fördröjning.

Vår flygning, STS-116, har p.g.a. förseningarna fallit bortom horisonten och den ingår nu inte i de flygningar som rymdfärjeprogrammet officiellt detaljplanerar för. Detta därför att vi är mer än 18 månader från start och då kan NASA spara lite resurser. Icke desto mindre är det mer eller mindre dagliga möten där olika aspekter av STS-116 diskuteras. Hela tiden kommer det upp nya idéer om hur tidsplanen för flygningen kan förbättras och hur risker kan minskas. Rymdstationsprogrammet har i sin långtidsplanering vår flygning i december 2005, men det är inte mycket mer än ett riktmärke för när det absolut tidigast kan bli av.

Power Grip Tool

Christer F provöppnar en låsanordning på en ISS-del (S5) med världens mest sofistikerade bultdragare: PGTn (Power Grip Tool). © Christer Fuglesang

Vi tränar nu ungefär på tredjedelstid. Det mesta är liknande saker vi gjort hela tiden. En rymdpromenadsövning i poolen för några veckor sedan, förra veckan var vi på Cape och fick bl.a. testskruva några bultar och igår hade vi en simulering med de riktiga rymddräkterna. Det är sällan vi får tillfälle att prova rymddräkterna som man har på sig vid start och landning, så det var kul. Vi simulerade starten och alla aktiviteter som tar vid direkt därefter, på NASA-lingo kallas det ”post insertion”. En av anledningarna till att vi faktiskt hade rymddräkter var att ett TV-team från Alaska var på plats och följde Billy O. Han är Alaskas första astronaut och har fått mycket uppmärksamhet där uppe i norr.

Billy O studerar checklistor

Billy O studerar checklistor under en simulering där vi för ovanlighetens skull hade rymddräkterna på oss.
© Christer Fuglesang

Annars är det runt ISS som det händer mest. Det senaste är att ryssarna sänt ett förslag till NASA om att låta nästnästa besättning stanna uppe i ett helt år. Bakgrunden till det är att de håller på att förhandla om att sälja två platser på Soyuzkapseln i april/maj 2005, och då finns det inte plats för en rymdstationsbesättning. Så besättningen som åker upp i oktober 2004 skulle behöva stanna till oktober 2005, då nästa Soyuz ska bytas ut. NASA har inte svarat ännu, men är inte så glada över förslaget. NASA hade i sin tur för några månader sedan sagt att framöver vill de att alla rymdstationsbesättningsutbyten ska ske med Soyuz, även efter det att rymdfärjorna är i bruk igen. Det lär bli en hel del intressanta förhandlingar framöver. Det enda trista är att risken finns att det blir astronauter som får sitta emellan. Mer än en gång blev ryska astronauter kvar i rymden på Mir under många månader extra p.g.a. ekonomiska och eller politiska orsaker.

De är som sagt två olika parter som förhandlar om platser på Soyuzen våren 2005. Den ena är en s.k. rymdturist, en amerikansk miljardär, som i så fall blir den tredje att köpa sin egen biljett ut i rymden. Den andre är ESA-astronauten Roberto Vittori, som flög med ryssarna till ISS så sent som år 2002 med italienska pengar. Nu har Rom-regionen intresserat sig och vill utnyttja rymden till att inspirera, engagera och visa upp sig. Visserligen är det bra att Europas astronauter får flyga, men tyvärr har vi de senaste åren avlägsnat oss mer och mer från ett gemensamt Europeiskt bemannat rymdprogram med allt fler nationellt och nu kanske t.o.m. regionalt sponsrade flygningar. ESA har, p.g.a. medlemsländernas oförmåga inte fått ihop någon flygning utan extern finansiering sedan 1995. Nu hoppas jag dock att en vändning är på väg. Det förhandlas om en ESA-flygning med ryssarna i oktober 2005 och måtte det bara inte bli en enda utan följas av fler!

Under träning med checklistor

Under träning på väg ner från flygdäcket till mellandäcket med checklistor vi inte behöver längre efter det vi kommit upp i bana runt jorden.
 © Christer Fuglesang
 

Intresset sprider sig också norrut. Nästa vecka ska Danmarks statsminister besöka NASA på JSC. Kanske intresset kan ta sig över sundet också?


Hälsningar,

Christer Fuglesang

Senast uppdaterad: 22 juni 2009