Nyhetsbrev nr 17

Houston, 23/3 2003

 
Rymdvänner,
 
 
Jag har rest runt en vecka i Europa och fortsatt med träningen. Jag ska också berätta det senaste om utredningen av Columbiaolyckan.

 Europaveckan började i Stockholm söndag 9 mars med en hel dag av intervjuer och TV-inspelning för Hjärnkontoret. Det sista var det roligaste, att prata med alla barnen, men det var utomhus i snön i en och en halv timme, så det blev lite kallt till slut. Det är visserligen härligt att se lite snö i kontrast till vädret i Houston, men man hade glömt att tala om för mig att vi skulle vara ute hela tiden.

Måndag och tisdag var jag på vårt astronautcentrum (EAC) utanför Köln. Vi ESA-astronauter brukar träffas för att diskutera gemensamma frågor och umgås i allmänhet två gånger om året och oftast gör vi det på EAC. För första gången någonsin så var faktiskt samtliga sexton astronauter tillsammans på ett ställe.
  
Alla 16 ESA astronauter samlade för första gången någonsin
Alla 16 ESA astronauter samlade för första gången någonsin. © Fuglesang

 

Columbiaolyckan påverkar alla astronauter och därför var det extra viktigt att kunna samlas till diskussion. Mina kollegor Pedro Duque, Andre Kuipers och Gerhard Thiele skulle ha tränat i Ryssland för flygningar med Soyuz till ISS, men dessa blir nu också försenade med ett halvår. Nästa flygning med Soyuz startar i slutet av april. Men den kommer bara att ta upp två personer till ISS medan de tre som är där nu återvänder en vecka senare med den Soyuz som redan är dockad till rymdstationen. För att spara på förnödenheter, framförallt vatten, kommer ISS ha en reducerad bemanning. Besättningen kommer bara att bestå av två personer till dess att rymdfärjorna får flyga igen. Pedro Duque är nu inplanerad för att flyga med den följande Soyuzen i oktober. Andre Kuipers, som först är Pedros backup, flyger därefter våren 2004. Gerhard är Andres backup. De här flygningarna kallar vi taxi-flygningar, eftersom de åker upp med en ny Soyuz och tillbaka en dryg vecka senare med en annan Soyuz som varit på ISS i sex-sju månader.
 
Pressmöte i Stockholm 
Pressmöte i Stockholm © Ola Hanson 

Jag lämnade astronautmötet under en dag för ett stort pressmöte i Stockholm onsdag 12 mars. Det hade varit planerat sedan länge och det skulle troligen ha varit sista gången jag var i Sverige före STS-116:s start. Vårt träningsschema hade inga flera luckor, men nu blir det nog ett antal tillfällen till. Trots det var intresset från massmedierna större än någonsin, det var fler än 30 fotografer och reportrar från tidningar, radio och TV. Det är jättetrevligt att intresset är stort, men det är klart att Columbiaolyckan starkt bidrog till det stora intresset. Jag hoppas bara att jag kunde förmedla hur viktigt det är att vi fortsätter med rymdfärder och att alla kan och bör bidra (läs: Sverige bör göra mer). Bemannade rymdfärder är spännande och intressant samtidigt som vi lär oss oerhört mycket, både av resorna och förberedelserna i sig, d.v.s. ny teknologi och nya metoder. Om inte vi i Sverige är med direkt och själva påverkar utvecklingen så missar vi mycket och kommer på efterkälken. 

En halv dag hanns med på KTH med Elementarpartikelfysikgruppen och DESIRE projektet (se web rapport 021202) innan jag flög till Belgien på torsdag förmiddag. ESA:s astronautkår var inbjuden till samtal med EU:s kommissionär för forskning, Philippe Busquin. (Läs om mötet på http://europa.eu.int/comm/space/articles/news/news24_en.html.) EU håller på att formulera en rymdpolitik och vi var naturligtvis både glada och hedrade över att på det här sättet direkt kunna framföra våra åsikter. Processen är dock helt öppen och alla som vill är inbjudna att komma med sina tankar. Titta på http://europa.eu.int/comm/space. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att rymdverksamheten i Europa sedan 30 år utvecklats genom det Europeiska rymdorganet. ESA lyder inte under EU utan är ett eget s.k. mellanstatligt FoU-organ.
 
 
Utredningen om Columbia går vidare. I måndags var chefsutredaren amiral Gehman och hans närmaste medarbetare och pratade med oss astronauter på JSC. Fortfarande så är det oklart vad som gjorde att värme kunde tränga in i vänstervingen. Det finns en risk att det kanske aldrig blir helt klarlagt. Utredarna hoppas i alla fall ha sin rapport klar i maj eller juni. Troligen så kommer de med preliminära rekommendationer om vad som måste göras för att flyga igen innan rapporten är helt klar. En grupp har f.ö. nyss utsetts att leda arbetet för att återuppta flygningarna ”return-to-flight”. Chef för gruppen är en astronaut som jag känner väl ända sedan jag tränade för Mir, Jim Halsell. Jim var pilot på en rymdfärja som dockade med den ryska rymdstationen Mir under EuroMir 95 flygningen. Ingen vågar ännu säga när vi kan flyga igen, men det spekuleras om allt från i höst till 18 månaders eller t.o.m. två års total försening.
 
Det mest positiva i utredningen på sistone hände i slutet av förra veckan då en databandspelare (MADS/OEX recorder) hittades i nedslagsfältet. Under start och landning  spelar den in data från många hundra sensorer och kännare på magnetband. Apparaten verkar vara i gott skick och folk är försiktigt optimistiska till att det ska gå att läsa all data. Det skulle i så fall ge en rejäl skjuts framåt åt utredningsarbetet. I slutet av den här veckan vet vi hur mycket data bandet ger.

Halva nerslagsområdet har nu sökts igenom mycket noga av över tusen specialutrustade personer. Man har hittat 23 procent av rymdfärjan, räknat i vikt, varav 341 delar från vänstra vingen.
 
ESA astronauterna i Bryssel med Europakommissionären Busquin  
ESA astronauterna i Bryssel med Europakommissionären Busquin (i kostymen t.v.)
© Fuglesang

  
 
 
ToalettsimulatornToalettsimulatorn © Fuglesang 

Det enda riktigt nya i träningen på sistone var toaletten. Givetvis så finns det en simulator för den också. Faktum är att den är mer än en simulator, den går att använda på riktigt och det skadar inte att träna det också. Fast lektionen vi hade nu gällde bara hur toaletten fungerar och vilka knappar vi måste trycka på, när, osv. Förutom att det är lite allmänt bök – ungefär som att gå på toa på en segelbåt till sjöss – så är det väsentliga att man spänner fast sig (det finns dels fotband, dels en höftpinne) och att man sätter på fläkten som suger ner allt. Man har också olika intag för urin respektive övrigt. Slutligen kan man nämna att i god NASA tradition så heter det naturligtvis inte toalett utan WCS - Waste Collection System (avfallssamlingssystem).



 

 

Hälsningar,

Christer Fuglesang
 

Senast uppdaterad: 4 juni 2009