Nyhetsbrev nr 10

Houston 17/11/2002

Hej!
 
För bara några veckor sedan fick vi ett nytt startdatum för flygningen: 24 juli, men nu diskuteras det redan att flytta på uppskjutningen till den 31 juli. Vi får nog räkna med att det kommer att förskjutas ytterligare en och annan gång. Just nu är det ett mindre problem med rymdfärjan igen, så STS-113/ISS-11A, som skulle ha startat den 11 november kommer iväg tidigast den 22 november och i värsta fall kanske det inte ens blir i år. Men det är inte bara startdatum som diskuteras. Vår flygning är mycket arbetsintensiv och flygledarna gör allt de kan för att försöka förlänga den med en dag, från elva till tolv dagar, och samtidigt skyffla över uppgifter till andra flygningar. Tidsbegränsningen utgörs av hur mycket flytande syre vi kan ta med oss. Elektriciteten ombord genereras av flytande väte och syre som reagerar i bränsleceller. ”Avfallet” från blandningen av syre och väte blir rent vatten.  Vi samlar ihop vattnet och använder det dels själva och dels överförs det till ISS med hjälp av speciella vattensäckar.

Rymdfärjorna kan normalt inte ta med mer flytande syre än att det räcker till en flygning på tio till tolv dagar, beroende på hur el-intensiv resan är. I praktiken betyder det att man inte kan planera för längre flygningar. Men vid varje flygning finns också rejäla reserver, åtminstone så att man kan stanna uppe ytterligare två dagar om vädret inte tillåter landning. Det verkar som om vår flygning nog blir tolv dagar till slut, även om det slutliga beslutet inte kan tas förrän ett par dagar efter start. Att beslutet dröjer beror på att det är först när vi är på plats i rymden som vi kan avgöra om vi har sparat tillräckligt med el för att kunna förlänga flygningen. Man kan ju tycka att det borde gå att koppla upp en elledning från ISS med dess el-genererande solpaneler till rymdfärjan, men något sådant system har inte utvecklats ännu. Men det kanske kommer.
 
 
Flyglängd och annat vad gäller planeringen pratade vi om när vi mötte våra flygledare förra veckan. De är Philip Engelauf som är ansvarig för rymdfärjan och John Curry som är ansvarig för rymdstationen. Den mest drastiska ändringen för vår flygning som nämndes var ett scenario där vi inte skulle byta ut rymdstationsbesättningen och då skulle de kunna byta ut SpaceHab modulen mot en lastpall med extra flytande syre och väte. Vi skulle då kunna stanna uppe i drygt två veckor och eventuellt ha en femte rymdpromenad på programmet. Det här är inte speciellt troligt, men en sak är säker: det gäller att vara flexibel ty planerna ändras ofta. Det gäller f.ö. också träningen; ibland ändras veckans schema flera gånger under en och samma dag – till irritation för många. Bl.a. försöker min arbetsgivare ESA (European Space Agency) ordna en pressresa till Houston för att ge journalister en chans att följa lite av träningen, men det är nästan hopplöst när vi kanske måste åka till Florida med bara några dagars varsel.
  
 Möte på vårt besättningskontor 
Planeringsteamet: Fr.v. Billy O, Beamer, två flygschemaläggare, CF, Phil Engelauf (flygledare för rymdfärjan, STS-116), John Curry (flygledare för ISS 12A.1), Terry. Möte på vårt besättningskontor.
©C. Fuglesang

  
 
Christer inne i den fullpackade SpaceHab-modellen. ©C.Fuglesang  
Christer inne i den fullpackade SpaceHab-modellen. ©C.Fuglesang
 
Vi gjorde ännu en tur till Cape förra veckan. Den här gången för att träna på SpaceHab som är vårt packrum. SpaceHab är faktiskt en privatägd del som flyger då och då på rymdfärjorna. Vår flygning blir den 17:e turen för SpaceHab. NASA leasar modulen utav ett företag som just heter SpaceHab inc. och har nära relationer till Boeing. SpaceHabs lokaler ligger strax utanför NASA:s område vid Cape Canaveral, så vi flög dit med våra kära T-38:or och bodde på Crew Quarters (se brev nr. 4).

SpaceHab kommer att placeras ungefär mitt i Atlantis lastutrymme och förbinds med kabinen via en tunnel. Vid start (och landning) är luckorna dit stängda, men en av mina första uppgifter efter att vi kommit upp i bana är att öppna till SpaceHab och aktivera den d.v.s. slå på ström, lyse, fläkt mm. Jag är SpaceHab-ansvarig i besättningen och räknar med att sova där. Om jag får plats! Den cylinderformade modulen, knappt 3 m lång och 3m i diameter kommer att fyllas till bristningsgränsen med saker som ska upp till ISS: mat, kläder, reservdelar och annan utrustning. Vi var inne i en SpaceHab-modell som de fyllt med lådor enligt den nuvarande packningsplanen. Det var trångt, men trängre lär det bli ty ISS-programmet vill att vi ska ta med ännu fler saker. Men det största problemet blir ändå när allt måste packas ur och föras över till rymdstationen. Och sedan ska nästan lika mycket packas in igen. Jag uppskattar det till ungefär 40 väskor i storlek varierande från kanske10 liter till 0.5 m3 (500 liter). Det låter ju inte så väldigt mycket men de som varit med förr försäkrar att det tar tid och är besvärligt.
 
 
Den mesta träningen gjorde vi faktiskt i den SpaceHab som ska flyga med oss och det kändes kul att skruva på riktiga saker för en gångs skull. Det är jag som i första hand får reparera något om det går sönder, och mycket av träningen gick ut på att  t.ex. byta en trasig pump eller rensa filtret på en fläkt.
 
De gångna två veckorna avslutades med att träna vattenhantering, där vi lärde oss att fylla de speciella vattensäckarna som används. Vi övade också på att sätta upp systemet som tar bort joden ur vattnet. Det är nämligen så att till vattnet som genereras av bränslecellerna tillsätts jod för att förhindra bakterietillväxt. Men joden är i sig inte så nyttig och en del får också huvudvärk av det. På senare år har man börjat använda ett filter för att få bort joden innan man dricker vattnet. Men filtret måste sättas upp vid varje flygning, när man kommit upp i bana och dessutom kopplar man bort en del av systemet under nätterna. Här är verkligen något som kan förbättras när nästa generation av rymdfarkoster ska byggas!

Hälsningar,  
Christer Fuglesang
 

Befälhavaren Terry sprutar in mineraltillsatser in en transfereringsväska medan den fylls från kabyssen.  
Befälhavaren Terry sprutar in mineraltillsatser in en transfereringsväska medan den fylls från kabyssen.
©C. Fuglesang

 
 

Senast uppdaterad: 4 juni 2009